NF Swe-327
Efter en kort säsong är nu båten ur sjön. Den tillfixade platsen på tomten och vaggan fungerar bra. Jag gjorde dock en extra stötta under fören för att avlasta vaggans främre stöttor. Det kommer också underlätta om jag behöver måla under stöttornas plattor som har kontakt med botten på båten.
Nu gäller det att sätta full fart med underhåll och undersöka motorns ovilja att starta.
Efter en kort första säsong är det så dags för att masta av. Den korta turen går till mastkranen ca 15 min norrut. Denna gång går allt smidigt. Efter att först fått hjälp av förra ägaren att masta av i Klåva hamn på Hönö och sedan fått erfarenhet av att masta på har vi lärt oss en bra process:
Motorn i Frida Nautica är en Yanmar 1GM10 kopplad till ett Yanmar drev SD20. Det vi märkt under våra korta seglingsturer är att motorn är väldigt trögstartad. Det är dock ingen överraskning då säljarna var tydliga med det vid köpet. När det väl gått igång så går den bra. Enligt säljarna har den aldrig stannat under gång.
Jag inser dock att detta behöver åtgärdas på något sätt. Trögstartheten kommer sannolikt inte att fixa sig själv, eller bli bättre med åren. En snabb googling på problemet visar att det är ganska många som har haft samma problem. Ofta är det topplocket som är problemet. Det kan vara ”slut” så till vida att det läcker luft och att motorns kompression blir dålig. Ventilerna verkar vara en annan vanlig orsak till dålig kompression. Om det kommit in fukt kan detta orsaka rost i ventilsätena och det blir ju naturligtvis inte bra.
En snabb inspektion visar i alla fall att det inte är några större läckage i motorrummet. Det är sådär härligt ostädat så att man inser att om det finns något oljeläckage hade det synts tydligt eftersom motorrummet inte är blivit rengjort på länge.
I båtköpet ingick en vagga – Stora vaggan från Press & Son. Den hade inte använts på fem – sex år och under den tiden legat under en altan. Den är således rostig och allmänt skräpig. Det visar sig också att en av stöttorna är något skadad och det saknas ett ”stopp” där justerskruven ska vila mot konstruktionen. Typiskt dåligt ställe att sakna en del. Jag funderar ett tag på att värma den böjda delen och banka till den med en slägga och sedan köpa, eller låta tillverka, ett stopp som passar i fyrkantröret. En snabb koll med Press & Son visar som tur är att det går att köpa en hel stötta som reservdel för några hundralappar. Jag beställer en sådan och efter några dagar är den bärgad via postens försorg. Snabb och enkel fix.
Efter en enklare okulär besiktning av vaggan är det tydligt att den blivit utsatt för åverkan vid något tillfälle. Vissa strävor är böjda ganska ordentligt. Det går dock utmärkt att böja tillbaka till sin ursprungliga form.
Några bultar är så rostiga att gängorna ser dåliga ut. Jag införskaffar en påse nya. Skönt att nästan allt är ”standardvaror” på denna vagga. Lite 5-56 här och var och saken är biff. Vaggan är provmonterad och grovt uppmätt så den ska passa för båten. Det behöver inte bli exakt, men det är ju förstås bra att slippa flytta alla bultar medans kranbilen får vänta.
2003. Vi köper hus i Värmdö. 5 minuters promenad till vattnet där det finns bryggor som tillhör områdets samfällighetsförening. Ett ganska litet hus – ca 130 kvm – på en ganska stor tomt – ca 2500 kvm. Det blir en del yta över.
Bredvid garaget, som står parallellt med vägen, finns en yta ca 5 m bred och 8 m lång. Där ligger några större stenar och det växer en fin en. I änden står en gran och några buskar. Det får lätt plats tex en båttrailer för en liten motorbåt, men än viktigare, det får plats en segelbåt. Eftersom ytan slutar med ett uppför sluttande berg, och en segelbåt ändå måste stå på sin köl, finns det gott om utrymme. Fören på båten får plats ovanför berget vilket dessutom medför att man inte behöver någon stege för att putsa på den främre delen av skrovet. 🙂
Efter husköpet blev vi båda arbetslösa en kortare tid – inget båtköp. Sen blev vi med barn. Tvillingar, där det visar sig att en av dem har Downs syndrom – inget båtköp. Åren går och platsen bredvid garaget finns kvar. Och nu är det dags! Båten ska snart upp och äntligen får vi göra i ordning båtplatsen. Jag sågar glatt ner den fina enen och granen, sen anlitar jag vår lokala rörmokare och grävmaskinist, Tony.
Tony har vi anlitat tidigare för att ansluta vår fastighet till det nyanlagda kommunala vatten- och avloppsnätet. Vi får tips om rörmokaren Tony och han kan ta sig an uppdraget. På vår fråga om han känner någon grävare svarar han att det kan han fixa själv. Han har tidigare anlitat olika grävare, men de höll inte måttet tyckte han, så nu har han köpt en egen mindre grävmaskin och en lastbil. Perfekt. Tony bor själv i samma område, så det blir nära till jobbet för honom. Han gör hur som helst en väldigt bra jobb men minimal åverkan på tomten. Vi konstaterar att vi kommer anlita honom igen om det blir tillfälle.
Tony kommer dit med sin maskin och flyttar de stora stenarna till kanten, gräver bort rötter och jord, sprider hjälpligt ut ett stort lass grus. jag fixar sedan finliret med krattan. Jag väger av det ganska noggrant så det dels blir plant, dels så att det blir lite fall ut från garaget. Tony lånar mig sin 110-kilospadda och jag kör ett tiotal vändor med den efter att jag vattnat gruset grundligt för att packa det ordentligt. Resultatet blir mycket bra.
Frågan är bara vad jag ska ha där när båten är i sjön?
Halva idén med båtköpet är att ge barnen en chans at lära sig båtlivet. Under september och oktober gör vi några dagsetapper med barnen som verkar gilla det. Ombord finns såklart inte samma möjligheter till förströelser som hemma, och det är väl lite av tjusningen. Bra att komma undan TV och datorer ett tag. Till en början kom en del kommentarer om att det är tråkigt och frågor om när vi ska åka hem, men sedan hittar de på andra saker att göra, utforskar båten mm. Vi tar en bit i taget.
