Efter motortesterna har vi mastat på och fixat lite småsaker. Motorrumsfläkten stör mer och mer och jag bestämmer mig för att göra något åt det. När jag testar fläkten på olika sätt märker jag att den börjar låta betydligt mer efter att jag varvat upp motorn. Detta beror sannolikt på att generatorn kickar in ordentligt och höjer spänningen till dryga 13 volt. Detta gör förstås att fläkten går fortare och det är då som den låter som mest. Någon typ av vibration som fortplantar sig i skrovet.

Jag hittar en bra uträkningsmall på nätet där man beräkna vilket resistor man ska ha för att sänka spänningen i en krets där man tar ut en viss strömstyrka. I mitt fall drar fläkten ca 2,5 A vid 12 V. Om jag siktar på att sänka spänningen 2 V, så att den går lite långsammare, kräver detta en resistor på 0,8 Ω (R = U/I -> 2/2,5 = 0,8). Vi behöver också veta hur mycket effekt resistorn ska tåla och med fläktens märkström på 2,5 A blir det 5 W (P = I²R -> 2,5² x 0,8 = 5). Jag skaffar några olika resistorer på 10 W från Hifi Kit. Försäljaren ser förvirrad ut när jag berättar att jag ska ha dem till en fläkt i en båt, så jag pratar lite om högtalare också för säkerhets skull. 😉

När jag testar blir resistorn ganska varm, på gränsen till brännhet. Jag placerar den därför hängandes framför fläkten så den får lite kylning.

Jag tillverkar också några gummifästen av överbliven kylslang så att fläkten inte behöver sitta direkt i skrovet. Dessa åtgärder tillsammans gör att fläkten nästan inte hörs alls. Speciellt inte när motorn är på och det är ju endast då fläkten kommer att snurra.

Fläkten är en Attwood 4800.

Detta verkar bli det sista jag gör med motorinstallationen. Jag behöver bygga om motorhuv inklusive trappa ned till ruffen, men det får bli efter upptag. Säsongen får väl utvisa om det finns några problem med något kring nya motorn, men allt verkar fungera bra.

Detta har gått betydligt smidigare än jag väntat mig. Min förväntan var mer av att det skulle dyka upp problem som behövde omfattande åtgärder på något sätt. Inget sånt har dykt upp och det får jag vara sjukt nöjd med. Det mest förvånande var att vissa saker hade fel dimensioner från början vilket Beta Marine får ta på sig, men det löste sig ju bra i alla fall. Nu ska jag fokusera mer på segling och mindre på motoråkande!

När jag nästan gett upp hoppet om att få gamla motorn såld ringer en Bengt från västra Sverige. Det är synd om Bengt. Hans Yanmar har exploderat under dramatiska former efter att hans motor reparerats. Under en provkörning med båten på landbacken blir det något fel och gasen hänger sig på fulla spjäll. Stackars Bengt har bara en liten dunk med kylvatten som snart tar slut. Motorn går på fullvarv tills den begår självmord i ett våldsamt haveri. Bengt fick, citat, ”Dra brandsläckaren på den djäveln!”, slut citat.

Efter att Bengt lugnat ner sig i telefonen kommer vi överens om att jag skeppar motorn med Bussgods till honom på västkusten. Jag får 5 000 kr för motorn och ytterligare 3 000 kr för den oanvända sötvattenkylningssatsen från Martec. Den följde med båtköpet.

Hejdå Yanmarn! Av någon outgrundlig anledning kommer jag att sakna dig.

 

Den nya instrumentpanelen är lite större än den gamla. Det finns måttsatt ritning och mall för att skära ut ett rätt format hål. Detta är mest besvärligt eftersom det är svårt att komma åt. Med hjälp av några borrade hål, en manuell sticksåg och dremmeln går det till slut. För att få plats med panelen får jag också flytta ner bränslemätaren en bit.

Jag får hjälp av en gast modell mindre med att dra kabeln från panelen fram till motorn. Jag själv har ingen chans att få plats i luckan.

När jag provkörde nya motorn verkar det som att skiljerelä och batteriladdaren stekts. Jag vet att de fungerande tidigare, men nu är de helt döda. Möjligtvis blev det fel i den ena som resulterade i att den andra slogs ut. Nå, det är gamla grejjer så det kanske inte är så konstigt. Jag kan inte se att jag kopplat något fel i alla fall.

Jag skaffar helt enkelt nya grejjer. Ett enkelt skiljerelä från SeaSea och en batteriladdare Victron ”Blue Smart IP65 Charger” köps in från nätet. Denna variant har en BlueToothfunktion som gör att man kan få lite info i paddan eller mobilen om status på laddningen.

Den nya laddaren kopplas in i elcentralen. Enkel fix.

Det första problem jag stöter på är faktiskt inte mitt eget fel. Jag har köpt en Beta 14 med en adapter till mitt Yanmar SD20drev. Det visar sig att hålen för bultarna i motorn är M10, medan det i drevet är M8. Gängorna är i godset på motorsidan, så det går inte bara att byta till större bultar då de inte kommer igenom hålen på drevet. Jag löser det genom att använda M8-bultar och mutter med stoppbricka på motsatt sida. Det verkar bli en bra lösning.

Det blir till att flytta motorn in och ur motorrummet ett par gånger. Det är ganska besvärligt att komma åt jordkoppling och generator på babordsidan så jag gör de kopplingarna medan motorn står på trekvart. Jag kontrollerar dock noga att det faktiskt går att göra jobbet när motorn sitter på plats, om jag nu behöver fixa med detta i framtiden. När alla elkopplingar är klara känner jag mig redo att bulta fast motorn i motorbädden. En större bricka får ”dölja” den anpassning jag gjort i motortassen.

En annan egenhet som dyker upp är att den vakuumventil som jag köpt har fel dimension. Inloppet för sjövatten ska ha en 19 mm-slang, men utloppet från värmeväxlaren är 22 mm, och nippeln på avgaskröken, där kylvattnet ska ut, är 25 mm. Något udda dimensionerat må jag säga. Lidingö Marin är dock som vanligt snabba och skickar omgående en ny ventil med 25 mm-anslutning.

Övriga prylar går ganska smärtfritt att installera. Ett vattenfilter finns också på installationslistan. Jag skaffar kylslang på Biltema för kylvatteninstallationen. Det visar sig dock att det blir så snäva böjar för att få dit vakuumventilen att slangen kollapsar. Det blir en sväng till SeaSea i Nacka och inköp av lite riktig kylslang som är ”armerad” med ståltråd. Den är betydligt stökigare att jobba med, men den håller å andra sidan formen.

Efter några dagars meckande känner jag mig redo att provköra. Det är egentligen ganska rättframt. Manualen är tydlig med att det ska fyllas på olja och glykolblandning. Bara att göra. Jag ställer in en hink med vatten för kylningen och kopplar in en slangstump från hinken till sjövatteninloppet. Efter sedvanlig luftning av bränslesystemet är det bara att koppla in instrumentpanelen och dra igång. Några sekunders värmning med glödstiften först och den går igång efter ca 10 sekunder. Spottar och fräser lite men går sedan som en klocka. Troligtvis var det lite luft i dieseltillgången.

Det sista att montera dit blir motorrumsfläkt och vakuumventilen. Jag sätter också en eldosa bakom motorn med bland annat anslutning från generatorn som indikerar att motorn är igång. Detta behövs bland annat till instrumentpanelen och laddreläet.

  

Ett av de största problemen med att byta motorn som jag identifierat är att få en ny motor att passa i båten, rent fysiskt. Dels är det frågan om själva motorbäddens dimensioner, dels är det en utrymmesfråga i motorrummet. Den senare frågeställningen är hyfsat enkel att få till en bra bedömning på med hjälp av de ritningar som Beta Marine tillhandahåller på sin webb. En Beta 14 är till att börja med några cm högre än en Yanmar 1GM10. Och eftersom den är tvåcylindrig är den ca 8 cm längre. Jag har tidigt insett att man måste bygga om ”motorhuven” och det ser ut att bli på gränsen när det gäller babordsidan i motorrummet. Motorrummet tar helt enkelt slut med en plywoodskiva som är vägg mellan motorrum och stickkoj. Att förlänga den innebär en hel ingrepp i inredningen vilket jag helst vill undvika. Detta problem sorteras dock in under kategorin ”saker vi löser senare”.

Efter att ha studerat ritningarna för motorn kan jag konstatera att den får plats i motorrummet, men det blir inte många centimeter över på framför allt babordsidan. Tex kommer det inte att få plats 3 cm dämpmatta där. 2 cm kommer kanske att funka.

Något som är svårare att bestämma är måttet mellan de tre olika fästpunkterna. Motorn har två tassar och drevet har en fästpunkt längst akterut. Jag lyckades aldrig hitta några ritningar som visar exakt avstånd mellan det aktre fästet och de främre för Yanmarmotorn. Efter att ha kontaktat Beta Marine får jag i alla fall ordning på det måttet för Betan. Initialt hittade jag andra ritningar på webben som visade ett annat mått, men det visade sig vara för den något större Beta 20. Det framgick inte helt klart på webben, vilket lurade mig ett tag.

En fördel med de ritningar jag ändå har på Yanmarn är att de är skalenliga. Med hjälp av en linjal, en miniräknare och 4-årig teknisk linje på gymnasiet lyckas jag bestämma måttet mellan fästena. Måttet på bredden är inga problem, det är exakt lika för de båda motorerna.

Målet med jobbet är ändå att säkerställa att det går att få fast motorn i motorbädden på något sätt. Mardrömmen är ju att behöva såga, svetsa och göra precisionsplastjobb i motorrummet. Tassarna på den båda motorerna har dock olika mått. Betans tassar är längre och bredare. Om man har otur är det ju så att hålen i de nya tassarna hamnar precis fel, dvs för nära ett befintligt skruvhål i motorbädden så att det inte går att borra ett nytt, men ändå så pass långt i från att det befintliga hålet inte kan användas. Jag funderar här på olika lösningar om det skulle vara fallet. Tex skulle man kunna lägga en ca 5mm tjock plåt mellan motorbädd och motortassar. Man skulle då få fästa plåtbiten i de befintliga hålen i motorbädden och göra nya i plåtbiten för att fästa motorn. Det skulle säkert fungera bra men det är en hel del jobb att få till. Jag har i alla fall förberett mig på att få borra nya hål och gänga dessa för M10-bultar.

I min motorbädd finns fyra hål på varje sida. Möjligtvis är det en motorbädd som är förberedd för olika varianter av motorer, vad vet jag. Efter att jag kollat ritningar, mätt och mätt igen, verkar det falla sig så lyckligt att de befintliga aktre hålen passar precis i Betans motortass. Det främre hålet ska enligt mina beräkningar ligga ca 5 mm för långt fram. Om det inte blir mer än 5 mm borde jag kunna anpassa motortassen utan att hållfastheten äventyras. Men då måste jag ha mätt helt rätt, något jag håller för osannolikt.

Det är därför med stor spänning som jag lyfter motorn på plats i motorbädden. Efter en del lirkande och svärande får jag ihop den med drevet och plötsligt är jag vid det ögonblick som varit i fokus ända sedan jag bestämde för att byta till en Beta 14 och som jag levt med både i många dagdrömmar och några nattliga mardrömmar. Det visar sig att jag mätt rätt!

Ok, det är inte 5 mm det skiljer, snarare 4, men det får jag bjuda på. Det som jag bävat för skulle bli ett besvärligt arbete är reducerat till 2 x 5 minuter med rundfilen. Jag låter motorn helt enkelt hänga i repet och tar in tassarna till verkstan i garaget. Och så fick jag köpa en bra fil också!

Äntligen dags att hissa i den nya motorn i båten! Det är egentligen inget jättejobb eftersom jag redan provat ut lyftanordningen när jag tog ur den gamla. Båten står som sagt hemma på tomten bredvid garaget. Där är det lite småtrångt och jag kan inte få motorn i position när den är kvar på bilsläpet. Barnen fick en skrinda i julklapp för en massa år sedan. Den kan man lätt demontera sidorna på och det kommer väl till pass nu.

 

Sen är det egentligen bara att lyfta i motorn. I ärlighetens namn tar det emot rent mentalt att lyfta något som är värt ca 60 000 med en egenhändigt konstruerad lyftkran ca 4 meter upp i luften. Om den faller från den höjden ner i gruset så gissar jag att det är ett rimligt effektivt sätt att snabbt bränna pengar på. Jag fegar ur och knyter i ett extra rep som kommer att fånga motorn om skottaljan inte håller ihop. Jag belastar och hela konstruktionen med min egen kropp på ca 110 Kg innan jag börjar hissa motorn. Allt verkar hålla.

Jag lyfter några decimeter i taget, pausar och tar hem på säkerhetslinan. När motorn är högt nog klättrar jag upp i båten och drar in den med handkraft. Överliggaren i lyftanordningen sluttar en aning mot båten vilket gör jobbet enkelt. När motorn ska ner genom ruffluckan inser jag att det inte kommer att gå att lossa skotet ur råttan när jag är nere i båten. Råttan sitter vid överliggaren och det finns ingen chans att jag kan få till den vinkel som behövs för att rycka ur repet eftersom motorn tar upp hela ruffluckan. Sambon kommer till räddning och hissar ner motorn till mig efter att jag krånglat mig in.

Jag har förberett en tillfällig sockel av väggregel (145×45 mm) som motorn till slut får landa på. Det är en otrolig lättnadskänsla när den väl står där på sina fötter.

 

Den är här!!!

 

Det blev ett helt litet äventyr att hämta motorn från Lidingö. Det hade ju till att börja med varit närmare att åka båt från Kolvik, Värmdö till Lidingö än att passera en hel huvudstad två gånger med bil och släp. Det gick rätt smidigt i alla fall och nu är motorn säkrad i garaget.

Jag återanvänder förstås delar av kranen jag byggde när den gamla motorn togs ur. Jag har också bytt det enkla tvinnade nylonrepet mot ett gammalt skot. Det går betydligt smidigare att hissa motorn!

 

När jag väl lyft av motorn från släpet upptäcker jag att det är fel bredd på fästena. Det ska vara 370 mm mellan bultarna på respektive sida, men det är betydligt mer än så. Jag kontaktar Lidingö Marin och det tar helt sonika fästena från en av deras utställningsmotorer och erbjuder sig att skicka dessa till mig. Jag vill dock ha dem innan helgen så jag tar ännu en vända till Lidingö. Fästena sitter med tre bultar vardera i motorblocket och jag inser att byta fästena blir det bekvämaste jobbet jag någonsin kommer att göra på denna motor.

 

Var är vattenlinjen? Ja det kan man tycka är en fråga med ett enkelt svar om man menar utanpå båten. Men hur är det inuti? Jag hittar inga markeringar på insidan av skrovet så det blir till att göra några. Ett sk slangvattenpass kommer väl till – just det – pass.

Anledningen till att jag ger mig i kast med detta är att det finns hur nya motorn ska installeras. Både vattenfilter och avgassystem ska installeras relativt vattenlinjen. Även vakuumventilen har sådana krav.

Jag tejpar fast en änden av slangvattenpasset utanpå skrovet och tar in den andra änden genom hålet där drevet ska sitta. Efter påfyllnad av lagom mycket vatten är det bara att hålla still för att var vattenytan hamnar. Jag märkte att det är en fördel att ha så kort slang som möjligt eftersom det annars inte blir så exakt. Jag hamnade nog inom +- 5 cm i alla fall.