Det första problem jag stöter på är faktiskt inte mitt eget fel. Jag har köpt en Beta 14 med en adapter till mitt Yanmar SD20drev. Det visar sig att hålen för bultarna i motorn är M10, medan det i drevet är M8. Gängorna är i godset på motorsidan, så det går inte bara att byta till större bultar då de inte kommer igenom hålen på drevet. Jag löser det genom att använda M8-bultar och mutter med stoppbricka på motsatt sida. Det verkar bli en bra lösning.

Det blir till att flytta motorn in och ur motorrummet ett par gånger. Det är ganska besvärligt att komma åt jordkoppling och generator på babordsidan så jag gör de kopplingarna medan motorn står på trekvart. Jag kontrollerar dock noga att det faktiskt går att göra jobbet när motorn sitter på plats, om jag nu behöver fixa med detta i framtiden. När alla elkopplingar är klara känner jag mig redo att bulta fast motorn i motorbädden. En större bricka får ”dölja” den anpassning jag gjort i motortassen.

En annan egenhet som dyker upp är att den vakuumventil som jag köpt har fel dimension. Inloppet för sjövatten ska ha en 19 mm-slang, men utloppet från värmeväxlaren är 22 mm, och nippeln på avgaskröken, där kylvattnet ska ut, är 25 mm. Något udda dimensionerat må jag säga. Lidingö Marin är dock som vanligt snabba och skickar omgående en ny ventil med 25 mm-anslutning.

Övriga prylar går ganska smärtfritt att installera. Ett vattenfilter finns också på installationslistan. Jag skaffar kylslang på Biltema för kylvatteninstallationen. Det visar sig dock att det blir så snäva böjar för att få dit vakuumventilen att slangen kollapsar. Det blir en sväng till SeaSea i Nacka och inköp av lite riktig kylslang som är ”armerad” med ståltråd. Den är betydligt stökigare att jobba med, men den håller å andra sidan formen.

Efter några dagars meckande känner jag mig redo att provköra. Det är egentligen ganska rättframt. Manualen är tydlig med att det ska fyllas på olja och glykolblandning. Bara att göra. Jag ställer in en hink med vatten för kylningen och kopplar in en slangstump från hinken till sjövatteninloppet. Efter sedvanlig luftning av bränslesystemet är det bara att koppla in instrumentpanelen och dra igång. Några sekunders värmning med glödstiften först och den går igång efter ca 10 sekunder. Spottar och fräser lite men går sedan som en klocka. Troligtvis var det lite luft i dieseltillgången.

Det sista att montera dit blir motorrumsfläkt och vakuumventilen. Jag sätter också en eldosa bakom motorn med bland annat anslutning från generatorn som indikerar att motorn är igång. Detta behövs bland annat till instrumentpanelen och laddreläet.

Ett av de största problemen med att byta motorn som jag identifierat är att få en ny motor att passa i båten, rent fysiskt. Dels är det frågan om själva motorbäddens dimensioner, dels är det en utrymmesfråga i motorrummet. Den senare frågeställningen är hyfsat enkel att få till en bra bedömning på med hjälp av de ritningar som Beta Marine tillhandahåller på sin webb. En Beta 14 är till att börja med några cm högre än en Yanmar 1GM10. Och eftersom den är tvåcylindrig är den ca 8 cm längre. Jag har tidigt insett att man måste bygga om ”motorhuven” och det ser ut att bli på gränsen när det gäller babordsidan i motorrummet. Motorrummet tar helt enkelt slut med en plywoodskiva som är vägg mellan motorrum och stickkoj. Att förlänga den innebär en hel ingrepp i inredningen vilket jag helst vill undvika. Detta problem sorteras dock in under kategorin ”saker vi löser senare”.

Efter att ha studerat ritningarna för motorn kan jag konstatera att den får plats i motorrummet, men det blir inte många centimeter över på framför allt babordsidan. Tex kommer det inte att få plats 3 cm dämpmatta där. 2 cm kommer kanske att funka.

Något som är svårare att bestämma är måttet mellan de tre olika fästpunkterna. Motorn har två tassar och drevet har en fästpunkt längst akterut. Jag lyckades aldrig hitta några ritningar som visar exakt avstånd mellan det aktre fästet och de främre för Yanmarmotorn. Efter att ha kontaktat Beta Marine får jag i alla fall ordning på det måttet för Betan. Initialt hittade jag andra ritningar på webben som visade ett annat mått, men det visade sig vara för den något större Beta 20. Det framgick inte helt klart på webben, vilket lurade mig ett tag.

En fördel med de ritningar jag ändå har på Yanmarn är att de är skalenliga. Med hjälp av en linjal, en miniräknare och 4-årig teknisk linje på gymnasiet lyckas jag bestämma måttet mellan fästena. Måttet på bredden är inga problem, det är exakt lika för de båda motorerna.

Målet med jobbet är ändå att säkerställa att det går att få fast motorn i motorbädden på något sätt. Mardrömmen är ju att behöva såga, svetsa och göra precisionsplastjobb i motorrummet. Tassarna på den båda motorerna har dock olika mått. Betans tassar är längre och bredare. Om man har otur är det ju så att hålen i de nya tassarna hamnar precis fel, dvs för nära ett befintligt skruvhål i motorbädden så att det inte går att borra ett nytt, men ändå så pass långt i från att det befintliga hålet inte kan användas. Jag funderar här på olika lösningar om det skulle vara fallet. Tex skulle man kunna lägga en ca 5mm tjock plåt mellan motorbädd och motortassar. Man skulle då få fästa plåtbiten i de befintliga hålen i motorbädden och göra nya i plåtbiten för att fästa motorn. Det skulle säkert fungera bra men det är en hel del jobb att få till. Jag har i alla fall förberett mig på att få borra nya hål och gänga dessa för M10-bultar.

I min motorbädd finns fyra hål på varje sida. Möjligtvis är det en motorbädd som är förberedd för olika varianter av motorer, vad vet jag. Efter att jag kollat ritningar, mätt och mätt igen, verkar det falla sig så lyckligt att de befintliga aktre hålen passar precis i Betans motortass. Det främre hålet ska enligt mina beräkningar ligga ca 5 mm för långt fram. Om det inte blir mer än 5 mm borde jag kunna anpassa motortassen utan att hållfastheten äventyras. Men då måste jag ha mätt helt rätt, något jag håller för osannolikt.

Det är därför med stor spänning som jag lyfter motorn på plats i motorbädden. Efter en del lirkande och svärande får jag ihop den med drevet och plötsligt är jag vid det ögonblick som varit i fokus ända sedan jag bestämde för att byta till en Beta 14 och som jag levt med både i många dagdrömmar och några nattliga mardrömmar. Det visar sig att jag mätt rätt!

Ok, det är inte 5 mm det skiljer, snarare 4, men det får jag bjuda på. Det som jag bävat för skulle bli ett besvärligt arbete är reducerat till 2 x 5 minuter med rundfilen. Jag låter motorn helt enkelt hänga i repet och tar in tassarna till verkstan i garaget. Och så fick jag köpa en bra fil också!

Äntligen dags att hissa i den nya motorn i båten! Det är egentligen inget jättejobb eftersom jag redan provat ut lyftanordningen när jag tog ur den gamla. Båten står som sagt hemma på tomten bredvid garaget. Där är det lite småtrångt och jag kan inte få motorn i position när den är kvar på bilsläpet. Barnen fick en skrinda i julklapp för en massa år sedan. Den kan man lätt demontera sidorna på och det kommer väl till pass nu.

Sen är det egentligen bara att lyfta i motorn. I ärlighetens namn tar det emot rent mentalt att lyfta något som är värt ca 60 000 med en egenhändigt konstruerad lyftkran ca 4 meter upp i luften. Om den faller från den höjden ner i gruset så gissar jag att det är ett rimligt effektivt sätt att snabbt bränna pengar på. Jag fegar ur och knyter i ett extra rep som kommer att fånga motorn om skottaljan inte håller ihop. Jag belastar och hela konstruktionen med min egen kropp på ca 110 Kg innan jag börjar hissa motorn. Allt verkar hålla.

Jag lyfter några decimeter i taget, pausar och tar hem på säkerhetslinan. När motorn är högt nog klättrar jag upp i båten och drar in den med handkraft. Överliggaren i lyftanordningen sluttar en aning mot båten vilket gör jobbet enkelt. När motorn ska ner genom ruffluckan inser jag att det inte kommer att gå att lossa skotet ur råttan när jag är nere i båten. Råttan sitter vid överliggaren och det finns ingen chans att jag kan få till den vinkel som behövs för att rycka ur repet eftersom motorn tar upp hela ruffluckan. Sambon kommer till räddning och hissar ner motorn till mig efter att jag krånglat mig in.

Jag har förberett en tillfällig sockel av väggregel (145×45 mm) som motorn till slut får landa på. Det är en otrolig lättnadskänsla när den väl står där på sina fötter.

Den är här!!!

Det blev ett helt litet äventyr att hämta motorn från Lidingö. Det hade ju till att börja med varit närmare att åka båt från Kolvik, Värmdö till Lidingö än att passera en hel huvudstad två gånger med bil och släp. Det gick rätt smidigt i alla fall och nu är motorn säkrad i garaget.

Jag återanvänder förstås delar av kranen jag byggde när den gamla motorn togs ur. Jag har också bytt det enkla tvinnade nylonrepet mot ett gammalt skot. Det går betydligt smidigare att hissa motorn!

När jag väl lyft av motorn från släpet upptäcker jag att det är fel bredd på fästena. Det ska vara 370 mm mellan bultarna på respektive sida, men det är betydligt mer än så. Jag kontaktar Lidingö Marin och det tar helt sonika fästena från en av deras utställningsmotorer och erbjuder sig att skicka dessa till mig. Jag vill dock ha dem innan helgen så jag tar ännu en vända till Lidingö. Fästena sitter med tre bultar vardera i motorblocket och jag inser att byta fästena blir det bekvämaste jobbet jag någonsin kommer att göra på denna motor.