Äntligen dags att hissa i den nya motorn i båten! Det är egentligen inget jättejobb eftersom jag redan provat ut lyftanordningen när jag tog ur den gamla. Båten står som sagt hemma på tomten bredvid garaget. Där är det lite småtrångt och jag kan inte få motorn i position när den är kvar på bilsläpet. Barnen fick en skrinda i julklapp för en massa år sedan. Den kan man lätt demontera sidorna på och det kommer väl till pass nu.
Sen är det egentligen bara att lyfta i motorn. I ärlighetens namn tar det emot rent mentalt att lyfta något som är värt ca 60 000 med en egenhändigt konstruerad lyftkran ca 4 meter upp i luften. Om den faller från den höjden ner i gruset så gissar jag att det är ett rimligt effektivt sätt att snabbt bränna pengar på. Jag fegar ur och knyter i ett extra rep som kommer att fånga motorn om skottaljan inte håller ihop. Jag belastar och hela konstruktionen med min egen kropp på ca 110 Kg innan jag börjar hissa motorn. Allt verkar hålla.
Jag lyfter några decimeter i taget, pausar och tar hem på säkerhetslinan. När motorn är högt nog klättrar jag upp i båten och drar in den med handkraft. Överliggaren i lyftanordningen sluttar en aning mot båten vilket gör jobbet enkelt. När motorn ska ner genom ruffluckan inser jag att det inte kommer att gå att lossa skotet ur råttan när jag är nere i båten. Råttan sitter vid överliggaren och det finns ingen chans att jag kan få till den vinkel som behövs för att rycka ur repet eftersom motorn tar upp hela ruffluckan. Sambon kommer till räddning och hissar ner motorn till mig efter att jag krånglat mig in.
Jag har förberett en tillfällig sockel av väggregel (145×45 mm) som motorn till slut får landa på. Det är en otrolig lättnadskänsla när den väl står där på sina fötter.